Mitt lilla hjärta hade på torsdag eftermiddag börjat att få ont i magen vid kl 17.00 men han skulle ju på informationsmöte för att börja spela bandy. Han ville ju så gärna fara på det. Han sa hemma att han hade lite ont i magen innan han och hans pappa for. De skulle och ta ut pengar före så de skulle kunna betala avgiften för bandyn. Då kommer ju sonen på att han vill ha choklad och får pengar av sin käre far för att köpa en stor chokladkaka apelsinkrokant. dessutom hade vi ej ätit middag det skulle vi göra när de kom hem.

Hem kommer visserligen en glad och förväntansfull liten kille som är eld och lågor över att få spela bandy. Men magen var inte bättre utan han hade mer ont.

Han kunde ej äta middag då smärtorna tilltog. På kvällen så hade han så ont att han satt i sängen och bara gungade och var likblek i anskiktet. Kl 1.00. var vi tvungen  att söka hjälp till akuten. Där konstaterade de att han har förstoppning och får en stor klyx som då gjorde att han fick gå och bajsa. Men det var bara bättre i 10 15 min. Men de tyckte att vi kan åka hem och avvakta för det var inget farligt. Han satt och hade så ont att han ej kunde sitta still så när Hälsocentralen öppnade ringde jag dit och förklarade hur han mår. då kräktes han av sin smärta och mitt i samtalet säger ungen nu mår jag bättre så vi fick då rådet att avvakta och se hur det blev. Han blev piggare men de trodde att tunntarmen åkt in i tjocktarmen. Det kan tydligen göra det hos bar och sedan räta till sig själv. Gör det inte det så måste man operera.

Vi får avvakta och se får han ont igen de närmaste dagarna får vi åka in igen.

Han somnade utmattad efter 15 timmar av smärta. Mammas lillgos.