Nu har min jäkla reuma eller Beschterew börjat spöka lite väl mycket. Har senaste månaderna mått betydligt sämre än normalt. I slutet av juni fick jag en kortisonkur och blev hyfsat bra av den. Men för någon vecka sedan har det blivit sämre åter igen och som man är så biter man ihop och försöker vara duktig trots värk och dålig sömn. Men i helgen sa tom min man att nu ringer du till läkaren direkt på måndag då jag har så ont att jag inte kan sova och vandrar mer eller mindre natten igenom. 

Ringde i morse och först så skulle jag ej få komma för det var slut akuttider fast jag började ringa 7.30 när de öppnade men var upptaget så det tog nästan 10 min innan jag kom fram för att få lämna mitt tel. De skulle ringa upp  kl 8.10  men ringde 8.30. Hon frågade då om jag kunde vänta till tisdag eller onsdag. Helst inte svarade jag och berättade hur jag mådde. Då fanns det helt plötsligt en tid för mig 11.15 men hon sa att jag kan nog få vänta då han var dubbelbokad. Han knappt anmäla mig så fick jag komma in och han konstaterade då som jag redan visste att jag har inflammation i muskelfästena i bröstkorgen och bröstryggen. Så jag fick en kortisonkur på 3 veckor igen så nu hoppas jag att det blir bättre snabbt så jag kan återgå till mitt arbete. Han tyckte även att jag skulle ta några prover bara för att se så det ej skenar i väg.  Samt att om det nu blir så att det kommer åter igen efter bara någon vecka så är det läge för att prata med en reumatolog.

Gick som läkaren sa till väntrummet för att snällt vänta på min tur för att få komma på lab. När jag väntat i 45 min och alla verkade gå på lunch så gick jag och frågade om jag inte var på tur snart. Det visade sig då att han glömt att skicka en remiss och så hade han gått på lunch. Tur att man varit med förr för jag visste ju vilka prover han ville ha så de ordnade det i alla fall. 

Adam var ju för 3 veckor sedan och testade sina allergier och de skulle ringa när provsvaren kom men när ingen ringt på 1 vecka så ringde jag och frågade om provsvaren. Idag 3 veckor senare ringer läkaren. Tur jag har mål i munnen själv och har varit med i svängen tidigare då även äldste sonen var känslig när han var liten.

Tack till er som orkar läsa om mina vardagliga bekymmer <3